Pålning kan skapa en stabil grund vid krävande markförhållanden och gör att man kan uppföra tunga konstruktioner på mjuka jordlager. Intresserad? Läs mer här.
Pålning används när marken inte bär lasten på egen hand utan behöver stöd ner till berg eller fast friktionsjord. En påle av betong eller stål slås eller borras ner med hög kraft tills motståndet visar att bärande lager nåtts. Därifrån förs lasten vidare upp till byggnaden genom spets eller friktion längs pålskaftet. Metoden gör att hus, vägar, järnvägar och broar kan stå stadigt där lera, organiska jordar eller fyllnadsmassor annars skulle begränsa bygget.
Olika typer av pålar väljs utifrån markprofil och hur tung last konstruktionen ska föra ner. Betongpålar dominerar ofta i normal byggproduktion, medan stålrörspålar och borrade stålkärnepålar används där utrymmet är trångt, jordlagren komplicerade eller lasterna mycket höga.
Viktiga val vid pålning
Pålning planeras alltid utifrån ett geotekniskt underlag där jordlager, grundvattennivå och bergets läge kartläggs. Där bärlagret ligger relativt grunt räcker det oftast med slagna betongpålar som hamras ner med pålkran tills energin visar att rätt bärighet uppnåtts. I djupa lerlager används ofta så kallade friktionspålar som bär genom skjuvning längs hela pålens längd.
Stålrörspålar kan skarvas löpande och når därför mycket stora djup utan att tvärsnittsytan behöver ökas. När vibrationer måste begränsas i tät bebyggelse är borrad pålning oftast bäst. Spontning kan kombineras med pålar för att hålla omkringliggande jord på plats runt schakt och källare. Med modern mätutrustning loggas varje slag eller borrmeter, vilket ger tydlig dokumentation av bärförmåga.
Läs mer information och tips för dig på webbplats: plning-iua.nu